Efter en lång process har jag nu anlänt till Palestina för att under tre månader arbeta som ekumenisk följslagare, utsänd av Sveriges kristna råd.
Just nu har vi överlämning vilket innebär att vi rent fysiskt går igenom det vi kommer att arbeta med. Hur man tar sig in på Västbanken, hur och var vi arbetar vid de olika militära vägspärrar, vilka grupper, flyktingläger, husrivningar, kyrkor et cetera vi kommer att 'följa' i egenskap av följeslagare.
Jag inser redan att precis som jag trott kommer detta att bli ett spännande men samtidigt krävande uppdrag.
Just nu är det morgon på oljeberget i östra Jerusalem. Vi, det vill säga jag själv och mina fem vänner i det internationella Jerusalem-teamet är på väg till vår första Women in Black demonstration.
För mig är detta en mycket speciell dag. Dels därför att jag är glad att vara del av en grupp som aktivt stödjer både palestinier och israeler i deras strävan att få slut på ockupationen men också därför att jag är väl medveten om den utsatthet grupper såsom denna strävsamma grupp av svartklädda kvinnor och hur väl de behöver både internationellt stöd och uppmärksamhet.
Vi i eappi (Ecumenical accompaniment Programme in Palestine and Israel eller följeslagarprogrammet) deltar i egenskap av just följslagare, vilket kan innebära rent praktiskt - som i detta fall - att vi är med i demonstrationer men inte bär skyltar.
WIB är det ända undantaget vad gäller bärande av skyltar och anledningen är enkel -det finns bara fyra ord på deras demos: Få slut på ockupationen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar