Uppdrag Nepal: Att skapa ett utrymme för fred

Idag satt jag på torget i Bhaktapur och försökte lista ut hur en nepalesisk marxist såg ut. Det var inte lätt. Anledningen till att jag ville veta detta var dagens bandha, eller marxistiska strejk. Mitt temporära hem Pagoda guest house stängde inte men ägarinnan Sharmila såg upprörd ut när hon imorse konstaterade att marxisterna gärna velat stänga hotellet också. I likhet med transporterna som idag inte rullar. Skolor och affärer utsätts enligt henne också för påtryckningar att stänga medan strejken pågår.

Jag misslyckades med att definiera några marxister.
Fast jag trodde ett tag att jag hittat ett par, ett gäng unga killar med käppar i händerna. Liknande de den nepalesiska polisstyrkan ofta bär. Sedan insåg jag att det var cricketkäppar. Ingen motsägelse i sig, marxister spelar också cricket, men politiska sympatier syns inte alltid på utsidan.

Nio år har gått sedan jag var här senast. Då mitt i den väpnade konflikten som officiellt avslutades med fredsfördraget 2006 efter tio år av stridigheter mellan den maoistisk gerillarörelsen och den nepalesiska staten. Idag, tillbaks som blivande volontär för fredsorganisationen Peace Brigade International(PBI). PBI skickar i nuläget ut volontärer till Colombia, Indonesien, Guatemala, Mexiko och så Nepal då.

PBI’s mandat är enkelt: att skydda de mänskliga rättigheterna och att skapa ett utrymme för fred.

I dagsläget bär jag två identiteter, den jag kom hit med i förrgår och den jag kommer att bära under större delen av mina 15 månader här. Först turistens klädnad i form av vandrarkängor och en aldrig avtagande fascination och vördnad över att på vara i världens högsta berg. På sängen bredvid mig min andra identitet, en klädnad av en annan kvalitet. Min Volunteer Field Officer identitet. Några Nepalesiska klädesplagg. En hög dokument , mest utskrifter av nyskrivna politiska analyser av dagsläget i Nepal tillhandahållet av UNMIN.

www.unmin.org.np

Det vill säga United Nation Mission to Nepal, eller Förenta Nationernas mission här i Nepal och material från andra internationella och lokala källor. En språkkurs i Nepali, fakta om våra partners och klienter på plats och kompendiet om historik, struktur och metodik i organisationen jag snart ska representera i fält.

Jag känner hur jag redan nu börjar avidentifieringen av turisten i mig. Och ändå är jag ännu på semester. Fortfarande lite tid att strosa, titta på templen och dricka chai. Köpa avlagda billiga andrahandsböcker som de som redan rest hem lämnat efter sig som ett litet fotspår att de varit här. Ibland undrar jag vem de var, brydde de sig om den politiska situationen i Nepal? Visste de att Nepal 2002 hade fler kidnappningar är Colombia? Hade de en aning om att ingen i dagläget, i början av 2010 blivit dömd för ett människorättsbrott?

Kanske visste de och kanske tillhörde just den personen som ägt min begagnade bok en av de många INGO eller NGO’s som arbetar i regionen. Det är möjligt att just de frågeställningar och tankar som far genom mitt huvud också gått igenom deras, som PBI’s enkla mandat ovan: Att skydda mänskliga rättigheter och att skapa ett utrymme för fred –vad betyder det i praktiken?